Fernström

Dagen började underbart med ett sms 06:47 från min älskade som är i Stockholm denna vecka.

Dagen gick och det blev lunchtid och jag skyndade mig ut till soptippen med en släpvagn full med gammalt gips. Jag körde upp på rampen, klev ur bilen och frågade mannen som står där vart jag ska slänga gammalt gips.
-Är det bara gips!? Sa han lite barskt.
-Gips med gammal tapet på, sa jag.
-DÅ SKA DET VARA I RESTAVFALL! Skrek han och pekade med hela handen.
Jag körde fram till restavfall och stannade, när jag klev ut ur bilen stod han vid vagnen pustande och frustande och rev i pressäningen som var över gipset. Jag börjar och ta löst spännbanden och ser hur han pressar in ett finger i ett litet hål i pressäningen, vips så har han rivit upp ett stort hål som han tittar ner i och säger.
-Är det säkert att det bara är gips här.
-Om du tar det lite lugnt så ska jag ta av pressäningen så ser du bättre, sa jag.
Så fort jag fått av pressäningen så är han där som en blodhund, rev och slet i gipset.
-Det tycks bara vara gips här, då ska det var i restavfall, sa han.
Men sedan tittade han på mig och sa.
-Du har arbetskläder, då är du företagare och då kan det bli tippavgift.
Jag tittade på honom och sa.
-Då är du också företagare för du har varselkläder.
-Nej, jag jobbar bara här, vi måste ha sådana här kläder. Sa han.
Jag bara nickade och började att plocka av vagnen, men efter bara någon minut så kommer det en traktor och tar min conteiner, fast den inte ens var halvfull. Jag gick och frågade mannen på rampen (företagaren),
-varför tog han conteiner?
-Det var dags för tömmning, sa han.
-Men den var ju inte ens halv, sa jag.
-DET VAR DAGS! Var det enda han fick ur sig så rösten nästan skar sig.
Jag gick tillbaks till bilen och efter någon minut kom det en ny tom conteiner, så jag fortsatte. När det var slut på vagnen så fanns det en massa små gipsbitar kvar i pressäningen, jag lyfte upp den över conteinern för att ruska ur den. Då kom han framstormandes som en tsunami.
- DEN DÄR SKA INTE LIGGA DÄR!!!
- Jag håller bara på att ruska ur den, sa jag och fortsatte.
Men det verkade han inte tro på, han tittade på mig tills jag vikt ihop den och lagt den i bilen. Sedan såg jag att det var en massa gips på marken där jag stått, jag tittade upp och fick se några sopar. Jag gick fram till min nye vän i varselkläder och frågade om jag kunde låna en sop så jag kunde städa efter mig. Man hör vad man vill höra.
-STÄDA EFTER DIG, DET FÅR DU GÖRA SJÄLV!!!! Fick jag som svar.
Då blev jag så jävla irreterad så jag åkte därifrån.

Lustigt nog så pratade jag, sofis boror och pappa om dessa bidragsanställda tippen arbetare i helgen. Vi pratade om deras attityd ect. Var det en tillfällighet att detta hände mig just nu?